I've just spent a great weekend in London with Claes, and I'm looking forward to a weekend in London + Brighton with Karin in a couple of days, and then another such weekend with Alex. It will be interesting to see the different sides of the cities depending on my company. London with Claes included sleeping late in the morning (in a hotel room decorated with pink, yellow, and brown - welcome back to the early 80s), endless discussions about trivial and important issues, fetisch shops, clubbing, buffet at a Chinese vegan restaurant, and Greenwich Market. It was great :) Lets see what the upcoming London trips will be like. I'm sure they will be different, but still great as well.
Brighton with Claes only lasted for a couple of hours, but he did have time to see my very, very pink room. I'm so used to it now that I couldn't understand why he started laughing when I opened the door. I'll probably miss pink when I go back to Stockholm. There's loads of pink stuff in the lab as well, such as pink nitril gloves.
Claes and I share a weird sense of humour. This yellow warning sign was soo appropriate :)
Förra veckan präglades mest av oro för mormor, men jag är glad att höra att hon verkar vara på bättringsvägen. Det är svårt att vara här och inte kunna göra någonting alls. Men folk på labbet är snälla och förstående. Vi var på bio en kväll, och jag gick och simmade - det är bra att göra något som distraherar.
Jag tycker jag hållit en låg profil på jobbet för att inte få en stämpel på mig direkt, men jag har tydligen inte lyckats dölja mitt engagemang i världsfrågor. Yari är aktiv i Amnesty så vi har pratat en del. Och nu är AnnSofie är tillbaks på labbet efter två veckors semester, jag träffade henne för första gången igår. Det var naturligtvis Yari som presenterade oss för varandra. AnnSofie har jobbat på Sea Shepherd en månad, innan de skulle ut på en kampanj. Hon verkar bra. Jag trivs mer och mer här. Det är svårt att säga om det är för att det faktiskt är så fantastiskt bra, eller om det bara är spännande för att det är nytt och det fortfarande finns mycket att upptäcka.
Brighton with Claes only lasted for a couple of hours, but he did have time to see my very, very pink room. I'm so used to it now that I couldn't understand why he started laughing when I opened the door. I'll probably miss pink when I go back to Stockholm. There's loads of pink stuff in the lab as well, such as pink nitril gloves.
Claes and I share a weird sense of humour. This yellow warning sign was soo appropriate :)
Förra veckan präglades mest av oro för mormor, men jag är glad att höra att hon verkar vara på bättringsvägen. Det är svårt att vara här och inte kunna göra någonting alls. Men folk på labbet är snälla och förstående. Vi var på bio en kväll, och jag gick och simmade - det är bra att göra något som distraherar.
Jag tycker jag hållit en låg profil på jobbet för att inte få en stämpel på mig direkt, men jag har tydligen inte lyckats dölja mitt engagemang i världsfrågor. Yari är aktiv i Amnesty så vi har pratat en del. Och nu är AnnSofie är tillbaks på labbet efter två veckors semester, jag träffade henne för första gången igår. Det var naturligtvis Yari som presenterade oss för varandra. AnnSofie har jobbat på Sea Shepherd en månad, innan de skulle ut på en kampanj. Hon verkar bra. Jag trivs mer och mer här. Det är svårt att säga om det är för att det faktiskt är så fantastiskt bra, eller om det bara är spännande för att det är nytt och det fortfarande finns mycket att upptäcka.
Skicka en kommentar